Historien om Öresunds Sjövärnskår handlar också om Öresunds Frivilliga Motorbåtsflottilj , om Öresunds Sjövärnsflottilj och om Öresunds Sjövärnsflottiljs Förening som var dess föregångare.

Det första embryot som så småningom skulle bli Öresunds Sjövärnsflottilj (SVF 9), såg dagens ljus den 7 december 1934. Då konstituerade sig nämligen den första styrelsen inom Öresunds Frivilliga Motorbåtsflottilj med primus motor Översten Otto Broman, blivande ordförande och flottiljchef, i spetsen.

De första aktiviteterna man ägnade sig åt var teoretiska kurser i navigering och förbindelsetjänst under vintrarna och under somrarna skedde praktiska övningar.

Motorbåtsflottiljen verkade fram till den 1 november 1941 då man inlemmades i SJÖVÄRNSKÅREN under namnet ÖRESUNDS SJÖVÄRNSFLOTTILJ. Men dessförinnan hade ju andra världskriget brutit ut med allt vad detta innebar med beredsskapstjänst mm. Motorbåtsflottiljen hade sex motorbåtar jämte personal inkallade. Vidare hade för första gången ungdomsutbildning startats i Limhamn enl förslag av CM tillsatta sakkunniga på maritim ungdomsutbildning.

Men all denna verksamhet blev möjlig endast tack vare en mans goda hjärta, stora frikostighet och stora intresse för sjön och ungdomar, nämligen bokförläggaren, skepps-redaren, medlemmen i flottiljen, sjövärnsmannen mm EINAR HANSEN och hans donationer. Sålunda fick flottiljen av honom mottaga flottiljstationsbyggnad, hamnanläggning, iordningställd exercisplats med skjutbana samt 16 kostrar, allt med erforderliga inventarier. Tidigare, under år 1940, hade från Einar Hansen som gåva erhållits motorbåtarna TUMLAREN och som den då hette Z3, senare omdöpt till ZENITHA, fullt utrustade och i förstklassigt skick.

De första "sjökrigarna" i flottiljen uniformerades på så sätt att Malmö Yllefabriks AB skänkte tyget, och uniformerna syddes upp på Einar Hansens bekostnad. Men inte nog med detta - flottiljen fick även en musikkår som uniformerades och utrustades med instrument, genom Einar Hansens försorg. Otto Broman tjänstgjorde som flottiljchef fram till 1944 då Kk Sixten Graaf tillträdde, för att ha befälet till 1950 då han efterträddes av Kk Percy Hamilton, sedermera CSVK. Det senare till mycken glädje och nytta för SVF 9, där han hade en del av sitt hjärta kvar.

Under krigsåren var det livlig verksamhet och stor medlemskader i flottiljen. Vid krigs-slutet visade sig "krigströttheten" i vikande medlemssiffror. Från att under kriget varit ungefär femhundra medlemmar gick numerären ned till ca: 250 som sedan hållit sig genom åren. P.g.a. stort intresse i Helsingborgsområdet bildades en avdelning av flottiljen i Hälsingborg med kaptenen i flottans reserv Anders Teodor Jonasson som förste avdelningschef.

År 1950 skiftades som tidigare sagts flottiljchef, musikkåren avvecklades och stödföreningen ÖRESUNDS SJÖVÄRNSFLOTTILJS FÖRENING bildades, både som bärare av icke militära funktioner inom flottiljen och i avsikt att stödja ekonomiskt och fungera som kamratförening.

Utbildning av Sjövärnsmän och aspiranter fortgick genom åren, nu med utökat ämnesomfång och fordringar. Man övade nu både navigering, förbindelsetjänst, koder, silhuett-kännedom, radiotelefonitjänst, skjutning mm under s.k. Flottiljövningar.

1954 avgick Hamilton och tillträdde kapten TorLeif Hugo-Persson som flottiljchef. Detta år tillträdde även övertecknad som flottiljintendent. Under 1954 började vi även med regelbundna s.k. månadsträffar vid Flottiljen varvid man försökte få föredragshållare som orienterade om aktualiteter inom försvaret och då främst flottans och SVF områden. I samband med träffarna serverade jag och min hustru MajBritt en måltid med dryck till det facila priset av 1 krona och 75 öre.

1955 sökte sig flottiljen utom sina vanliga gränser. Då åkte TorLeif H-P och jag till Köpenhamn och lade grunden till de tävlingar som fr. o. m. 1955 t.o.m. 1981 i Köge ägde rum mellan Det Maritime Hjemmevärnet i Danmark och SVF 9, omväxlande i Sverige och Danmark.

Tävlingarna upphörde inte av brist på intresse, utan av brist på medel både i Danmark och Sverige.

1960 utökades flottiljens "flotta" då utrangerade minsveparen M7 införlivades. Stödföreningen stod för fiolerna med underhåll och drift, en nog så betungande uppgift. Men så har i gengäld många sjövärnsmän och aspiranter "trampat M7:s däck" till både nytta och nöje som man hoppas.

1966 lämnade både M7 och TorLeif Hugo-Persson flottiljen till stor saknad för oss alla. M7 såldes för att bli civil "lustyakt" och TorLeif gick till Kockum för att bli säkerhetschef.

Som flottiljchef tillträdde Kk Sven Carlesson. Under hans tid som fljC och Kmd Bengt Hedlunds tid som CSVK gick flottiljen en pånyttfödelse till mötes i form av mycken välbehövlig "ansiktslyftning" både utomhus och inomhus. Hela flottiljstationen kläddes på utsidan med Lavella plastspont, alla fönster och dörrar utbyttes. Inomhus, förvandlades bl. a. logementet till 24 "smårum" med plats för 4 man i varje avbalkning, samt utfördes bastu och modernt tvättrum.

Sven Carlessons speciella skötebarn var köks- och ekonomiavdelningen. I köket skaffade han han moderna utsugningsfläktar över de nya elektriska spisarna och det nya stekbordet (hämtat från kryssaren Tre Kronor). dessutom nya skåpsinredningar, nya kylskåp, diskmaskin (hämtat från missionsförbundet vid sidan av FBU i Höllviken) och frysboxar, så är det mycket som för långa tider kommit oss att minnas flottiljchef Sven C och hans insatser till flottiljens fromma. Lägg därtill en särskild förmåga att kunna "trolla" fram pengar i rätt ögonblick, så kan kåren vara tacksam för hans fögderi.

Under tre år hade flottiljen också glädjen att se Sveriges Flottas Seglarläger inom sina murar (läs staket, eftersom omgivande plank blåste ner i jättestormen 1967) till glädje för många ungdomar som vi sedan haft nöjet att skriva in som aspiranter i flottiljen. Den siste september 1970 avgick Sven Carlesson och tillträdde Kk Sven Fredriksson som flottiljchef (och Cbo Mö), så flottiljen fortfor att vara i säkra händer och stå stabilt både i materiellt och ekonomiskt avseende.

Tidens tand gör sig ingen ro utan gnager på det mesta, så även på vår anläggning. Under 1973 gjorde Bertil Lilja, som nu var flottiljens uppbördsman, jag och Rolf Jarbe, som var stödföreningens ordförande, en "generalinventering" av huvudbyggnadens status, och vi kom fram till att 200-300 tusen Kr skulle nog erfordras för en ny s.k ansiktslyftning.

Genom AMS, kunde efter många turer, lösgöras en summa av Kr 367000:-, som i nödfall kunde överskridas med Kr 91000:-, dessutom betalade AMS projekteringskostnader på Kr 19000:-. Förhandlingarna med AMS underlättades betydligt genom att chefen för AMS i denna regionen var en av mina goda vänner.

I mitten av 1974 startade arbetena med att ge anläggningen nytt tak, ny värmeanläggning med värmecentral, nytt golv i logementet, reparation av golvet i stora matsalen, samt uppsnyggning av lilla köket och inbyggnad av "sommarköket", så att man slapp stå i Guds fria natur och laga mat. Arbetena leddes av byggmästaren Stig Svensson, men i ärlighetens namn var det Bertil Lilja som ledde dem.

Slutbesiktning skedde i April månad -75. Om hur arbetet blivit, hur bra det hela var kan väl råda delade meningar om. Men vi har tak över huvudet och värme i lokalerna, och relativt snyggt ser det ut. Så vi skall nog tacka AMS och alla som deltagit för det i alla fall goda resultatet.

På hösten 1975 avgick Sven Fredriksson och tillträdde Kk Rolf Nerpin. Under hans tid började flottiljorganisationen och Sjövärnskåren som sådan att knaka i fogarna. Som alltid när något skall omorganiseras eller moderniseras så blir det ett förfärligt utredande och skrivande. Det som tidigare var Sjövärnskåren och bestod av flera flottiljer i hela landet och ingick som en del i Flottan, skulle nu bli en helt civil organisation. I stället för en Sjövärnskår med flera flottiljer, blev det nu Sjövärnskårernas Riksförbund med säte i Kastellet i Stockholm och de förutvarande Flottiljerna skulle nu benämnas Sjövärnskårer. Alltsåledes blev Öresunds Sjövärnsflottilj-Öresunds Sjövärnskår, SVK Öre. Alla de s.k. sjövärnsmännen med kontrakt med Flottan hängde nu i luften, aspiranterna fick inte längre kallas så, utan skulle kallas elever och aspirantskolorna fick namnet elevskolor.

Kk Nerpin föreslog att man skulle bilda ett sjöhemvärn. Men som alla bra idèer så skulle det gå många år och mycken skriftväxling innan "denna goda cigarr" blev verklighet.

1980 i november månad hade jag gjort mitt i Flottan. Jag gick i pension efter 44 år i flottan och 27 år på Bo Mö. Men fortfarande fortsatte Majbritt och jag med Sjövärnskåren.

1981, på hösten, gick "gamla Sjövärnskåren och flottiljerna" i graven. Den nya organisationen trädde i funktion med Riksförbundet i Stockholm och Sjövärnskårerna ute i landet. I praktiken var det stödföreningarna som ombildades till lokala sjövärnskårer. John Fritsch, började i kåren som junior i på sextiotalet och sedan vandrat genom alla skolor i kåren, numera kapten i reserven, tog över ordförandeskapet.

Efter att elevskolan 1987 genomförts, lades den ned och flyttades till Rollsö i Karlskrona, på grund av som det sades, att skolan i Limhamn blev för dyr. Ännu, tack vare Lennart Wallin har vi fortfarande en omfattande "ungdomsbit" kvar.

1988, efter 34 år i Limhamn är det dags för mig att lämna det aktiva engagemanget och låta de nya kvastarna få fritt spelrum.

Vid årsmötet 1989 lämnade John Fritsch över ordförandeklubban till kaptenen Sixten Svensson som jag lärt känna som det verkliga krutpaketet vad avser energi, arbetsförmåga, idérikedom samt det inte minst viktiga, en man som vet var man ska vända sig för att få pengar ur fonder o dyl. till sin organisation.

Författat av Egon Brinck

Om Sjövärnskåren

Sjövärnskåren (SVK) är en frivilligorganisation som har uppgiften att rekrytera och utbilda ungdomar och vuxna med tonvikt på den maritima verksamheten. Utbildningen ska tillgodose behovet av marint frivilliga i Försvarsmakten (FM) samt det civila samhällets behov av frivilliga vid katastrofer, olyckor och kriser, företrädesvis i anslutning till havet enligt de utbildningsuppdrag som Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) ger. Dessutom ska SVK stödja FM med rekrytering till såväl anställning inom FM som till befattningar inom Hemvärnet (Hv).

Vi använder cookies för att besökaren lättare ska kunna använda webbplatsen. Du kan själv stänga av funktionen via din webbläsares säkerhetsinställningar.